Jo, faktiskt. Vissa skulle väl tycka att man borde lobotomeras när man är nöjd med en 37:de plats, men det finns ljuspunkter. Förutom att vi kom till Hällevikstrand med full cruising utrustning, fel segel uppe, totalt oförberedda (hade inte trott vi skulle hinna) och dess utom helt tomma på både mat och vatten bara 50 minuter före start med gäst ombord som skulle kliva av och en minst sagt minimerad och orutinerad besättning så finns del fler "ursäkter". Mer om det längre ner...
Först lite bilder på våra snygga konkurrenter. (Klicka på bilden för högre upplösning.)
Så till varför man kan vara nöjd med en dålig placering.
Ombordvarande besättning förutom jag själv då. Frk Elin Asplind.
Total seglingserfarenhet: 3 år, summa cirka 7 veckor semestersegling.
Antal kappseglingar: 0
Genomförd seglingsutbildning: "Segling för värmländskor del 1"
Funktion ombord under Hermanö runt: Rorsman (rorskvinna?)
Båtens skick vid start
Full cruising utrustning (porslin, ankare med "stormkätting" och blyad llina, mm)
Självslående fock
Spinnakergajar - Undanstuvade
Spinnaker - undanstuvad, felpackad
Vi har ju tidigare i år på Bohusracet förvissat oss om att vi kan få bra fart på båten när vi skärper oss och om man matchar shorthanded mot shorthanded. Vi gjorde många enkla missar på vägen som vi vet att vi kan rätta till nästa gång. De flesta genom att bara komma förberedda och ha lite mer tid innan racet. Sedan kan ju ett par race behövas för att trimma in en ny rorsman. Och så måste man ju ha med resten av besättningen också!
Visst hade vi kunnat plocka ett par placeringar till, men jag tycker ändå att det är ett fall frammåt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar